HAHAHA,VARFÖR?
"I would never play for Arsenal". Så sa Tottenham-uppfostrade Sol Cambell. Samma år gick han...till just Arsenal. Arsenal,som är Tottenhams absolut värsta konkurenter. Sol blev uppfostrad i Tottenhams ungdoms akademi och dom gjorde honom till den han är idag. Sol gick dessutom som "Bosman",det betyder att Tottenham inte fick en ändå krona för packet.
Det där var en av många uppmärksammade övergångar och alla hamnar i soptunnan "Lagh****"
Jag gick från Väsby till Arlanda,och det är i och för sig också döfött,men jag hade inget val.
Just nu håller en av våra backar på att gå till Almtuna. Han har alltså spelat i Arlanda hela sitt liv och tänker nu byta till lokalkonkurenten, när vi har det som allra jävligast! Divigt och döfött,o det grövsta!
Samtidigt som alla stockholmare byter kors och tvärs blickar jag upp mot byn Mora.
För att göra en lång historia kortare så vill en spelare i Sollentuna (som spelade i Väsby förut!) få över mig till Sollentuna. Alex var av någon anledning inne på min facebook och Sollentuna-killen trodde han snackade med mig. Så här lät det.
-Sollentuna nästa sesse?
-HAHAHA,varför?
-Varför inte?
-För att jag hatar Sollentuna,Järfälla,Vallentuna och Arlanda.
Alex (som spelat i Väsby hela sitt liv) skrattar åt erbjudandet att gå till rivalen. Han skulle kunna ha som argument att Mora IK är mycket bättre än Sollentuna,han kunde ha som argument att han just flyttat,men säger istället precis som det (och borde vara). Rakt på sak.
Sådär snackar en laglojal mordvinnare.
//Erik "Wings" Eidissen
MAN MÅSTE PRIORITERA
Vi har det svårt för stavning(jag säger "vi" för att få den rätta känslan i inlägget). Det finns fler exempel, men för att inte hänga ut halva befolkningen, så tar jag bara upp ett (fatta vinken).
En tränare i klubben, som jag inte nämner vid namn, missade vissa svenklektioner. Därför var det inte så lätt för honom att veta hur alla ord i ett matchreferat ska stavas. Här är resultatet:
"Fjärde segern på sesongen
Örebro - Mora 5-6
Det var en ärlig och stundtals mycket välspelad hockeymatch som åskådarna bjöds på,
på lördags eftermiddagen. En match som inte fick sitt avgörande förrän i slut minutrarna.
även denna gången kom PP att fälla avgörande.
Första perioden var mycket jämn och slutade helt lika i skottstatestiken 9-9. Men perioden vinner Örebro
med 2-1.
I andra perioden är det vi som styr på ett mycket bra sätt. Vi gör mycket bra avvägningar och har ett bra
flyt i spelet. Vi har haft lite problem tidigare när vi har varit det spelförande laget, men i denna
perioden visar vi verkligen att vi kan vara det puckförande laget. Perioden vinner vi med 4-1 och skotten med 12-3.
I tredje perioden känns det sedan som vi blir lite oroliga och faller tillbaka lite i banan. Vilket som också straffar
sig och Örebro kan gå upp till 5-5. Men som så många matcher tidigare kom PP att fälla avgörande även idag.
Med nio minuter kvar att spela får vi en två minuters utvisning med oss, som vi förvaltar på bästa sättet och
lyckas avgöra matchen med ett snyggt PP mål.
Återigen tycker jag att vi gör en bra laginsatts men skulle vilja plussa lite extra för Mr X (inga namn duvet) som jag tycker
gör en strålande insats. Men som sagt en riktig laginsatts."
Detta är skrivet av en helt vanlig 26-åring(!) med andra intressen än journalistik. Och kom ihåg! Han slår förmodligen alla läsare i längdskidåkning, hantverk och både hockey- och bandystraffläggningar. Så detta inlägg var bara en notering från en vilsen 08:a.Det handlar bara om att prioritera löparspåret före grammatikboken...och det gör vi här!
Ses!
/sär skriv ning arnas dag
Kontraster
Jag var alltså obesegrad under hela förra säsongen. Noll förluster rakt av. Sen att "sosse tränaren" i AIK lät oss målvakter spela ungefär var tredje match hör inte hit. Men vi var allstå obesegrade med Ekan mellan stolparna.
Tottenham spöade både Arsenal och Chelsea,med Ekan på plats på The Lane och judarna från norra London gick till champions league. AIK blev trippelmästare i fotboll. Allt var guld och jag var en vinnare.
Ni som följer Wings j18 iår,vilket inte är så många (med ett publiksnitt på 21 pers är det sämst i serien, 40pers upp till Nyköping som ligger näst sist i publikligan),vet att vi inte sprutar 3 poängare,för att utrycka sig milt...Vår nye tränares favorit citat är "Vi är sämst,eller hur? Vi är ju det!" och AIK klarade precis allsvenska kontraktet.
Självförtroendet var med andra ord inte på topp när man åkte fyra timmar till "platsen gud glömde" (för att citera min vapendragare),men man tänkte ändå att Mora är ju inte heller kännt för att avla fram mordvinnare så man kunde ana en viss vinnar känsla i Stockholms hjärtat.
Och mycket riktigt. Efter att ha värmt upp med två förlust matcher (kan berott på att min lagkamrat ville få över koncentrationen på hennes,för stunden, helt betydelselösa dator), krossade man Mr Rose i två raka matcher. Man blev nästan lite sentimental och började tänka tillbaka på storhetstiden 2009.
När vi sedan gick in i bowlinghallen kom jag knappt in för min "höga hatt" var en bra bit över dörr-öppningen.
Alex ville få sin övermakt ur balans och skrev "Fille" på storbildsskrämen istället för Erik. En phsykning som fick full effekt,för ni som vet vem Fille är,vet att han inte är född till någon vinnare direkt...
Och saker blev inte bättre av att min före detta lagpolare drog till med en strike först slaget (kastet?).
Efter den starten fick både jag och masjäveln gummi arm,matchen var förstörd och man var på bottnen igen.
Förlusten var lite lättare att smälta då det kom fram att vinnaren "spelat med pappa sen barnsben". (Jo,så sa hon faktiskt) och eftersom det inte fanns nån riktig bowling-kultur i varken min eller Alex familj så kändes det helt plötsligt som det var en värdig vinnare.
Efter bowlingen styrde Lag Stockholm mot "Stan" (Haha,ja,det var det alex kalla det) för att käka. Jag kunde ana en viss främlingsfientlighet hos fanny för när vi skulle in på,enligt alex, "stans" bästa resturang, tog det stopp redan vid ingången..."Usch,nej här går vi inte in". Mina egna erfarenheter sa mig att dom flesta pizzerior ägdes av "icke svenskar",men gentleman som jag är,forsatte vi utan invändingar mot nästa pizzeria. Samma sak där förstås,men för att hinna se någonting av "Dalarnas stolthet" i FM Matsson Arena,hann vi inte hitta nått bättre.
Nån timme senare satt vi på läktarn och fick se vår hjälte förnedra både en och två masjävlar. Som ni märker så var det en hel del skit snack i Alex senaste blogg inlägg,och en grej var att det bara var två granskande ögon. Så var inte fallet. Min vapendragare hade full koll på hockey (enligt sig själv i alla fall) och sågningarna haglade ner mot isen,men som vanligt kom hon på bättre tankar när hon fick berätta om sig själv och sin pappa när dom åkte skridskor. Hon blev nästan lite sentimental,men kom snabbt tillbaka till verkligheten igen när Alex tappar puck på egen blå. "Ett nybörjar misstag",enligt experten.
Efter det gick vi hem och ägna oss åt både min och Ackes lidelse. FIFA. Efter en hel del frustration och fula ord stod man där med 3-0 i matcher. Man var en vinnare igen! Alexander skyllde, med gråten i halsen, på det ena och det andra,och han blev inte lugnare av att den ända opartiska i sällskapet säger "Men herregud,det är bara ett spel!"...snarare tvärt om.
När Alex lugnat sig lite sprutar revanch lusten ur öronen och vill mötas i en bowling match till! Efter att vi båda fullkomligt förnendrat masjäveln på hans egna hemmaplan, tycker både jag och Fanny att det kanske inte är det smartaste draget,men vi antar utmaningen.
Väl där byter man ut namnet "fille" mot "Gareth". Och det mina vänner,är kontraster. (Googla Gareth Bale om ni inte fattar). Och SOM det gjorde effekt! Efter 1h stenhård kamp hade Fanny "Bowling" Karlsson, "ont i fingrarna" och i sin vana trogen kom alex med den ena bortförklaringen efter den andra. Den bästa var nog,"banan är ju såå mycket mindre än den förra",precis som att det skulle missgynna BARA honom,men du kanske vet nått som jag inte vet,Acke,vad vet jag...
Hur som helst stod man där som en vinnare IGEN. Märker ni en röd tråd? Är det bara jag som får flash backs från guld året 09?
Men nu kommer hela poängen i det här inlägget! Efter att ha vunnit,vunnit och vunnit hela helgen målar Mr Carlsson,i sitt blogg inlägg, upp mig som en förlorare ändå! Jag finner inga ord. Därför valde jag nu att beskriva helgen med andra ögon.
Och när vi ändå är inne på kontraster...det här va vad som mötte oss när vi klev av tåget i Mora:
Vi hade lite problem med att hitta rätt spår hemma i Stockholm,om jag säger såhär...Vi hade inte samma problem på "Mora huvudstation".
Jag tyckte Fanny sammanfattade resan/byn ganska bra direkt när vi klev av.
"Haha,Mora,va gulligt!"
//Erik "MordvinnarN" Eidissen
AVD. MORDVINNARE
Eftersom FantaN ALDRIG varit i Mora hade vi ett tufft uppdrag framför oss. Hur skulle vi hinna visa henne ens hälften av Mora under bara ett tygn? Att hon såg ner på Mora å de grövsta gjorde ju inte saken bättre:
" Mora,hahah...va gulligt"
Men vi lyckades. Först blev det en "dagens" på restaurangen ovanför Åhléns, innan vi jobbade oss vidare till mitt lilla kryp-in på Mora Parken. Där snackade vi skit och jag slog Erik i tv-spel (det kan du ju inte säga nått om, Erkki?) innan bowlinghallen skulle få sig en omgång av firma Karlsson, Carlsson, Eidissen. Och det kan jag säga er, det finns ingen som kan mörka sin form lika bra som den förstnämnda i trion. Hennes pricksäkerhet gör mig mörkrädd. EkaN slet som ett djur och lyckades hänga med riktigt bra och pressade faktiskt FantaN in i det sista. Men denna kväll fanns det bara en vinnare i hallen. Och som hon själv, väldigt belåtet, konstaterade: " Jag är ju lätt bästa tjejen i hallen i alla fall..."
När den höööööga hatten på Fanny gått ner sig en aning var vi hemma på hotellet igen. Där gick vi igenom bowlingmatchen och FantaN lärde mig och EkaN lite nya knep. Efter det så besökte Legenderna med stort L någon av Moras alla pizzerior medans jag drog mig ner mot hallen.
19.00 entrade jag isen med fyra dömande falkögon på mig. Eller två i alla fall. Fanny tog tillfället i akt att spana in någon snygg dalmas, så hon hade anledning att stanna längre. Efter felskäret i baklängesåkningen redan första övningen trodde man på ett fiasko, storlek Lars Lagerbäck. Men men, som EkaN konstaterade: " Du borde ju spela i förstafemman?!".
På kvällen tröck vi en del godis och härjade så att grannen Calle Åsell var nära att ringa snuten. Han glömde att vi bor i Mora. Den polisman som finns, var säker på Vasa som alla andra. Dyngfull. Lampan i rum 322 släktes vi 01.30 snåret.
Jag vill inte säga när vi vaknade, men vi var ju inte uppe med tuppen om vi säger så. Vi gick på lunchen direkt. Den avverkades på Lilla Björn. Jag tog Dalarnas största kebab med bröd, medans EkaN tröck i sig en kycklingsallad och FantaN chickenbits med pommes. Den lunchen satt där den skulle.
16.10 tog jag farväl av besöket som var nöjda med resan och lovade att komma tillbaka.
En riktigt bra helg där jag äntligen lyckades med ett arrangemang. Fanny åkte hem med påfyllt självförtroende efter bowlingen och EkaN fick se hockeyns Mecka.
Nu väntar Örebro på hemmaplarre. Taggtråden är tuggad sen 7 imorse. Dags för show!
/reseledaren
SVERIGES BÄSTA KOMMENTATOR
Niklas Holmgren och Lasse Granqvist har angagemanget, men blir jobbiga efter några minuter.
Staffan Lindeborg har rutinen, men är för trött.
Och Chris Härenstam är talangfri.
Men det finns ett geni. Han jobbar på TV4, utgjorde, tillsammans med Kåmark, den bästa duetten under VM och kommer med knivskarpa analyser 23.10 i programmet Fotbollskanalen Europa. Han heter Jesper Hussfelt och är en höjdare på att imitera. Eller vad säger ni, Arne Hegerfors, Glenn Strömberg och Niklas Holmgren?
/ 1-0, Adebayor, Man City!
