lettersfrommora

Jag var alltså obesegrad under hela förra säsongen. Noll förluster rakt av. Sen att "sosse tränaren" i AIK lät oss målvakter spela ungefär var tredje match hör inte hit. Men vi var allstå obesegrade med Ekan mellan stolparna.
Tottenham spöade både Arsenal och Chelsea,med Ekan på plats på The Lane och judarna från norra London gick till champions league. AIK blev trippelmästare i fotboll. Allt var guld och jag var en vinnare.

Ni som följer Wings j18 iår,vilket inte är så många (med ett publiksnitt på 21 pers är det sämst i serien, 40pers upp till Nyköping som ligger näst sist i publikligan),vet att vi inte sprutar 3 poängare,för att utrycka sig milt...Vår nye tränares favorit citat är "Vi är sämst,eller hur? Vi är ju det!" och AIK klarade precis allsvenska kontraktet.

Självförtroendet var med andra ord inte på topp när man åkte fyra timmar till "platsen gud glömde" (för att citera min vapendragare),men man tänkte ändå att Mora är ju inte heller kännt för att avla fram mordvinnare så man kunde ana en viss vinnar känsla i Stockholms hjärtat.

Och mycket riktigt. Efter att ha värmt upp med två förlust matcher (kan berott på att min lagkamrat ville få över koncentrationen på hennes,för stunden, helt betydelselösa dator), krossade man Mr Rose i två raka matcher. Man blev nästan lite sentimental och började tänka tillbaka på storhetstiden 2009.

När vi sedan gick in i bowlinghallen kom jag knappt in för min "höga hatt" var en bra bit över dörr-öppningen.
Alex ville få sin övermakt ur balans och skrev "Fille" på storbildsskrämen istället för Erik. En phsykning som fick full effekt,för ni som vet vem Fille är,vet att han inte är född till någon vinnare direkt...
Och saker blev inte bättre av att min före detta lagpolare drog till med en strike först slaget (kastet?).
Efter den starten fick både jag och masjäveln gummi arm,matchen var förstörd och man var på bottnen igen.

Förlusten var lite lättare att smälta då det kom fram att vinnaren "spelat med pappa sen barnsben". (Jo,så sa hon faktiskt) och eftersom det inte fanns nån riktig bowling-kultur i varken min eller Alex familj så kändes det helt plötsligt som det var en värdig vinnare.

Efter bowlingen styrde Lag Stockholm mot "Stan" (Haha,ja,det var det alex kalla det) för att käka. Jag kunde ana en viss främlingsfientlighet hos fanny för när vi skulle in på,enligt alex, "stans" bästa resturang, tog det stopp redan vid ingången..."Usch,nej här går vi inte in". Mina egna erfarenheter sa mig att dom flesta pizzerior ägdes av "icke svenskar",men gentleman som jag är,forsatte vi utan invändingar mot nästa pizzeria. Samma sak där förstås,men för att hinna se någonting av "Dalarnas stolthet" i FM Matsson Arena,hann vi inte hitta nått bättre.

Nån timme senare satt vi på läktarn och fick se vår hjälte förnedra både en och två masjävlar. Som ni märker så var det en hel del skit snack i Alex senaste blogg inlägg,och en grej var att det bara var två granskande ögon. Så var inte fallet. Min vapendragare hade full koll på hockey (enligt sig själv i alla fall) och sågningarna haglade ner mot isen,men som vanligt kom hon på bättre tankar när hon fick berätta om sig själv och sin pappa när dom åkte skridskor. Hon blev nästan lite sentimental,men kom snabbt tillbaka till verkligheten igen när Alex tappar puck på egen blå. "Ett nybörjar misstag",enligt experten.

Efter det gick vi hem och ägna oss åt både min och Ackes lidelse. FIFA. Efter en hel del frustration och fula ord stod man där med 3-0 i matcher. Man var en vinnare igen! Alexander skyllde, med gråten i halsen, på det ena och det andra,och han blev inte lugnare av att den ända opartiska i sällskapet säger "Men herregud,det är bara ett spel!"...snarare tvärt om.

När Alex lugnat sig lite sprutar revanch lusten ur öronen och vill mötas i en bowling match till! Efter att vi båda fullkomligt förnendrat masjäveln på hans egna hemmaplan, tycker både jag och Fanny att det kanske inte är det smartaste draget,men vi antar utmaningen.

Väl där byter man ut namnet "fille" mot "Gareth". Och det mina vänner,är kontraster. (Googla Gareth Bale om ni inte fattar). Och SOM det gjorde effekt! Efter 1h stenhård kamp hade Fanny "Bowling" Karlsson, "ont i fingrarna" och i sin vana trogen kom alex med den ena bortförklaringen efter den andra. Den bästa var nog,"banan är ju såå mycket mindre än den förra",precis som att det skulle missgynna BARA honom,men du kanske vet nått som jag inte vet,Acke,vad vet jag...
Hur som helst stod man där som en vinnare IGEN. Märker ni en röd tråd? Är det bara jag som får flash backs från guld året 09?

Men nu kommer hela poängen i det här inlägget! Efter att ha vunnit,vunnit och vunnit hela helgen målar Mr Carlsson,i sitt blogg inlägg, upp mig som en förlorare ändå! Jag finner inga ord. Därför valde jag nu att beskriva helgen med andra ögon.

Och när vi ändå är inne på kontraster...det här va vad som mötte oss när vi klev av tåget i Mora:


Vi hade lite problem med att hitta rätt spår hemma i Stockholm,om jag säger såhär...Vi hade inte samma problem på "Mora huvudstation".

Jag tyckte Fanny sammanfattade resan/byn ganska bra direkt när vi klev av.

"Haha,Mora,va gulligt!"

//Erik "MordvinnarN" Eidissen