lettersfrommora

FM Mattsson Cup är avslutad och det var ett fiasko från både min och lagets sida. Så det är ingen idé att jag sitter och försöker komma på orsaker till dessa tre dagar av bottennapp. Istället har jag en fråga som är omöjlig att svara på.

I matchen mot Färjestad var jag som vanligt förpassad till de lägre kedjorna, vilket man tog som ett hedersuppdrag. Uppgiften var enkel: Skada, hata och hugga. "Pain in the ass" för de andra lagen, helt enkelt.
Så valmöjligheterna var inte så många när en tjock, 2 meters Färjestad-back drev upp pucken i mittzon- killen skulle släckas! Jag tog en jävla fart, men precis innan jag skulle tackla honom gled han åt sidan. Jag försökte då få ut röven och ge honom en så kallad "hip-check", rövtackling. Men inte heller det gick vägen. Jag tappade skäret och mötte upp värmlänningen med min rygg mot hans knän. Vad som hände efter det vet jag inte själv, men enligt säkra källor fick han en åktur som hette duga. Ett halvt varv i luften, innan han landade så ryggen. Och såklart ett jävla liv från tränare, spelare och föräldrar. Men var gör det, det gör ont att möta boys från vilda Väsby!

Men det som gör att jag funderar lite, är det som hände när jag kom ner till ishallen lite senare på dagen. Då stog några Färjestad-spelare utanför ingången och lirade fotboll. Dom var såklart inte glada på mig efter min tacklingsshow tidigare på dagen, då deras stjärnback blev skadad.

" Jävla Väsby-fi**a!!"
" Väsby-jävel, dra åt hel****!!"

Hördes från samma kille flera gånger. "Kul!" tänkte jag, det är ju inte alla kioskmongon som vet att jag kommer från Väsby. Men det konstiga var att jag inte kände någon utav grabbarna. Och glåporden kunde inte ha varit till någon annan än just mig. Så hur visste han att jag kom från Sveriges tungaste förort?! Men han visste tydligen att det var jag som dödade deras tjocka back OCH att jag kom från Väsby. Det ska han ha cred för!

 Men vadå, coolt att man gjort sig ett namn...Hellre ökänd än okänd.



/heads up