KUNDE HA BLIVIT ÅRETS KVÄLL...
Det var som upplagt för årets glassigaste kväll. Stockholms-derby där AIK kunde knäppa "finallaget", som alla djurgårdare fortfarande stoltserar med, på näsan och där äckliga London- konkurrenten Tottenham skulle få storpisk av Zlattes bolltrollare från pizza-land. Dessutom var pengar spelade på båda matcherna och röven var fastklistrad i soffan på Ljungbergs Sportbar. Resultaten sket sig dock fullständigt. Vi snackar en fet bajsa-på-sig-kväll.
Grabbarna och jag hade grymt tisdags-mys där vi satt och tröck i oss hamburgare, buffalo wings, kladdkaka och allt var det var. Riktigt chill, bra stämning, sköna lirare att tugga med. Men ju längre kvällen led, ju mer förbannad blev jag, innan jag lämnade ut som en riktig förlorare.
För det första så var servitrisen virrigare än en offensiv forward är i egen zon. Glömde allas läsk, och när vi sa till och läsken väl kom blev vissa ändå utan, när jag skulle betala fick jag tala om för henne vad jag ätit, för det hade hon ingen aning om. Dessutom pratade hon lika stressat som att hon skulle med tåget som skulle gå om 5 minuter, när hon varken hade packat eller beställt biljett.
Maten var dyr och dålig. Pomfritten (svensk stavning) var ugnsbakade potatisar( hur dom nu löste det, eftersom att ugnen var trasig) som var råhårda. Brödet var deras egna, ja, alltså inte Ljungbergs egna, utan Pågens... och blue cheese dressingen smakade prästgårdsost.
I Stockholms- derbyt krigade AIK till sig 1-1 och matchen gick till slut till straffar. Där avgjorde en Järfälla-kille för Djurgården, medans Väsbys bidrag Roger Melin stog som förlorare i AIK-båset. Ridå x2.
Nu låg hoppet till Zlatte. Monstret. Men även han svek. En nonchalant felpassning och Tottenham kunde vända spelet och avgöra matchen, 0-1. Zlatan jobbade inte ens hem. Inte ett steg. Som vanligt.
Finns 5 672 saker att säga om kvällen och matchernas resultat, men vadå, klockan är mycket, i morgon kommer Huddinge Hockey, med Ville Åman i spetsen, hit och ska lira match, så livet rullar vidare. Och det är faktiskt inte resultatet som är det viktiga, det är vägen dit...typ.
/ ja é inte bitter...
Grabbarna och jag hade grymt tisdags-mys där vi satt och tröck i oss hamburgare, buffalo wings, kladdkaka och allt var det var. Riktigt chill, bra stämning, sköna lirare att tugga med. Men ju längre kvällen led, ju mer förbannad blev jag, innan jag lämnade ut som en riktig förlorare.
För det första så var servitrisen virrigare än en offensiv forward är i egen zon. Glömde allas läsk, och när vi sa till och läsken väl kom blev vissa ändå utan, när jag skulle betala fick jag tala om för henne vad jag ätit, för det hade hon ingen aning om. Dessutom pratade hon lika stressat som att hon skulle med tåget som skulle gå om 5 minuter, när hon varken hade packat eller beställt biljett.
Maten var dyr och dålig. Pomfritten (svensk stavning) var ugnsbakade potatisar( hur dom nu löste det, eftersom att ugnen var trasig) som var råhårda. Brödet var deras egna, ja, alltså inte Ljungbergs egna, utan Pågens... och blue cheese dressingen smakade prästgårdsost.
I Stockholms- derbyt krigade AIK till sig 1-1 och matchen gick till slut till straffar. Där avgjorde en Järfälla-kille för Djurgården, medans Väsbys bidrag Roger Melin stog som förlorare i AIK-båset. Ridå x2.
Nu låg hoppet till Zlatte. Monstret. Men även han svek. En nonchalant felpassning och Tottenham kunde vända spelet och avgöra matchen, 0-1. Zlatan jobbade inte ens hem. Inte ett steg. Som vanligt.
Finns 5 672 saker att säga om kvällen och matchernas resultat, men vadå, klockan är mycket, i morgon kommer Huddinge Hockey, med Ville Åman i spetsen, hit och ska lira match, så livet rullar vidare. Och det är faktiskt inte resultatet som är det viktiga, det är vägen dit...typ.
/ ja é inte bitter...
Kommentarer
Trackback
